Det manliga beteendet
Lars Demian

Jag vandrar hemt i gryningen, fglarna dom sjunger fr mig
Men det knns som en sten i mitt hjrta, nr jag tnker p vad jag gjort mot dig.
Jag undrar om du sover, och drmmer om dom lekar som frsvann.
Eller om du legat vaken hela natten, och vntat p din trolse man.

Han som frnekat dig fr en annan, han som bedragit dig fr en lek.
Som varit grym och hjrtls, och srat med sitt svek.
Han som slsat med sin krlek, i en oknd kvinnas famn.
Och som nu gr hem med tunga steg, och ett sinne svart av skam.

Jag hoppas du kan frlta , s hr fr det inte ta slut.
Jag var trtt, jag hade druckit och har nsta glmt hur hon sg ut.
Men det betydde ingenting, nej det blev ju bara s.
Em . . . . . . . . Em . . . . . .
Och det r bara dig jag lskar, det mste du frst.

[C-D]
Jag smyger uppfr trapporna i huset dr vi bor
innan jag ppnar drren, tar jag av mig mina skor.
Dr inne r det varmt och tyst, det doftar av jasmin
och solens frsta strlar lyser in genom gardin

Men p trskeln till vr kammare, stannar jag s tvrt
Och pltsligt r jag vaken, nykter och alert.
Fr dr ligger du min lva s smnig och s grann.
Men bredvid dig i vran sng sover en annan man.

Jag mlls jag r krossad r detta tacken fr allt som var
Allt det vackra som vu hade, nu finns det ingenting lngre kvar
Du har brutit alla lften som du en gng gav till mig.
Och nu kan du vara sker p att jag aldrig frlter dig.

Ditt trolsa stycke hur kunde du svika mig s.
Du har trampat p mitt hjrta och nu spottar jag dr du gr.
Att du aldrig riktigt lskat mig, det har jag haft p knn.
Em . . . . . . . . . . Em . . . . .
S nu packar jag vskan, reser min vg och kommer aldrig igen.